Nedan: Här är hängrännorna p?plats efter ett par timmars arbete. D? ingick att fundera och klura kring olika möjliga lösningar för uppsättningen. Och 150 meters gångväg till verkstaden där vi fixade till plattjärnskrokarna. Det blev ganska många vändor. Ibland kan det vara läge att börja med slutresultatet - det kan vara lättare att följa och först?de olika momenten i arbetet.

Ovan: Här kan man se det mesta av upphängningsprinciperna. Tv?punkter för vardera rännan. I ytterkanten mot vindskivan en plankbit med ett ursågat 90-graders hack. Cirka en meter från mötespunkten skruvar Ove upp det böjda plattjärnet. Att "kroken" fästes just där berodde p?att där fanns en regel - takbjälke - bakom takbrädan. Och därmed mer fäste för skruvarna. Annars hade vi valt att sätta den närmre skarven för att f?mindre tyngd i den bärpunkten. 

Efter att vinklarna bestämts böjdes plattjärnet med hjälp av skruvstäd och hammare - ingen värme! Vinkelslip för att fixa rätt längd och borrmaskin för att borra de båda hål som behövdes för att fästa kroken i takets underbräda. Notera att den yttre skänkeln bara är ungefärligen hälften av rännans sida. Om den är för lång är det problem med att enkelt lyfta p?och av rännan.

 Nedan: Andra rännan sätts p?plats. Ingen fastsättning, den ligger p?plats i bärpunkterna av sin tyngd. Notera att vi lämnat 3-4 cm mellanrum mellan de båda sektionerna. I detta fall var det omständigheterna som gav denna lösning. Rännorna var s?mycket för korta. Men bedömningen var att det är s?lite vatten som kommer att komma ut i skarven att det är närmast försumbart. Om det skulle bli besvärande är det bara att lägga en bit ränna p? ett par decimeter över skarven - eller en böjd plåtbit.    

Ovan: Ett nysågat hål för vattenavrinning längs en kätting en knapp decimeter från ytterkanten.  

Nedan: En sekvens som visar hur enkelt man lyfter bort en ränna och tömmer skräp. Genom att rännan inte är fastskruvad utan bara ligger med sin egen tyngd p?tv?stödjepunkter s?blir dom enkla att ta ner. För rengöring - eller om man vill tjära om dom. Det underlättar naturligtvis i högsta grad att det är s?lågt. Det är besvärligare om man måste st?p?stege. 

Ovan: Rännan är tömd p?barr, bara att lyfta den p?plats igen

Nedan: Närbild av fästet i vindskivan, en entums träbit med ett rejält 90-gradershack i - och hål med kätting. Några penseldrag med tjära respektive rödfärg är det enda som återstår. 
En kritisk notering i efterhand är att den yttre skänkeln p? träbiten är onödigt lång. För att underlätta både uppsättning och nedtagning s?bör den vara ungefär lika lång som den yttre skänkeln p?plattjärnskroken.

Ovan: Klart! Kättingarna p?plats med några stenar som både stabiliserar och bidrar till den estetiska helheten. Krokarna av plattjärn anas. Ett ovanför fönstrets vänsterkant och det andra strax innanför den bortre husknuten. Stödbrädan p?den bortre vindskivan kan ocks?anas. Vattenkannan som syns till vänster användes för att kolla att fallet och avrinningen blev bra.